Hej. Jag, en tjej på 15 år från Norrland har bestämt att starta denhär bloggen för att berätta om mig själv och om hur livet och framförallt vardagen med IBS ser ut. 

För två år sedan fick jag diagnosen IBS, irritable bowel syndrome. IBS är en funktionell mag-tarmsjukdom som 15-20% av Sveriges befolking har och det är vanligare att kvinnor får diagnosen. Om man är stressad eller har många bollar i luften, som jag ofta har, förvärras symtomen. Men alla personer med IBS har inte samma symtom. Någon blir gasig, någon får ont, nåfra kan inte äta laktos, vissa kan äta laktos, listan kan göras lång. Man kan alltså säga att min IBS är "unik".

Allt började somsagt för två år sedan då jag var inne i en väldigt jobbig period i mitt liv som jag helst av allt vill glömma... Jag var rädd för bakterier. Det kanske låter fånigt, men detta är en av faktorerna som JAG tror utlöste min IBS. Dock har jag enda sedan jag var liten, klagat på att magen "bubblade" och att jag hade ont. Men allt blev somsagt värre 2013. Jag fick ont så fort jag hade ätit något, gjorde att jag tappade matlusten och gick ner ungefär 15-20 kilo. Klart att jag åt, men definitivt inte tillräckligt. Jag fick rusa på toa, hade så ont att jag inte kunde stå. Grät varje dag. Först tog inte mamma mig på allvar, hon trodde bara att det var nån fånig tonårsgrej eftersom jag nyss hade fyllt 13. Men när saker och ting blev värre, när jag inte vågade ta i grejer eller sitta i vår soffa pga att jag var så rädd för bakterier tog hon mig till BUP. Där fick jag hjälp att komma över bakterierna, till viss del, men rädslan kommer alltid finnas kvar. BUP hänvisade till att jag skulle få träffa en läkare, eftersom magbesvären fick mig att få ont i magen och känna mig illamående blev jag rädd för att få magsjuka, vilket jag är livrädd för. Gjorde det bara bakterierädslan värre. Jag fick träffa säkert 10 läkare innan jag träffade den som ställde diagnosen IBS. Nu har jag levt två år med IBS. Dagarna är som en bergochdalbana vissa är bra, vissa är så dåliga att det ända jag vill göra är att ligga kvar i sängen. Men jag kämpar och jag vet att jag inte är ensam om att ha denhär diagnosen. Jag har fått tillbaka matlusten, äter mediciner, har inte varit hos BUP sedan februari 2014, gått upp i vikt, skaffat matvanor, vunnit över bakterierna, ångesten och OCD. Just nu flyter det på bra, men det kan ändras redan imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit pånågra dagar. Mendet har varit fullt upp. Hade en kompis här tisdag-onsdag. Sen fortsatte vi med rummet och tog en tur till skuleberget och gick upp till grottan! Kul men jobbigt. Sedan åt vi på högakusten hotellet.   Magen har ...

Igår började jag och mamma möblera om på mitt rum. Vi kom väldigt långt och ska bara in med en soffa idag sen är vi klara. Sen är det även massa små grejer, jag vill tillexempel ha ljuslyktor man kan hänga upp i krokar i taket och lite mer saker. Så ...

Så otroligt trött! Magen bestämde sig för att vara jobbig och göra ont inatt. Ite lite ont, utan sådär JÄTTEONT! Det känns bättre nu och jag kunde äta frukost utan att få ont nu imorse så det verkar som att det blir en bra dag!!:)   Måste ladda...

Har äntligen vågat ta i klarinetten igen. Efter att jag var på en resa med orkestern jag splear i där nästan alla blev magsjuka har det varit svårt. Har varit rädd att jag ska bli sjuk, för så fungerar min rädsla för bakterier och magsjuka. Om jag ve...

Det regnar. Mycket. Vill ha sol och värme så jag kan vara ute och röra på mig, inte bara sitta inne som en och annan degklump.   Igår var en sämre dag. Magen krånglade och jag hade jätteont. Fick springa på toa och där blev jag kvar. Hela denhär ...