Har inte skrivit pånågra dagar. Mendet har varit fullt upp. Hade en kompis här tisdag-onsdag. Sen fortsatte vi med rummet och tog en tur till skuleberget och gick upp till grottan! Kul men jobbigt. Sedan åt vi på högakusten hotellet.

Magen har varit relativt bra. Har försökt äta sånt som är bra för magen, det har funkat sådär hah.

Ikväll är vibjuden på middag hos några vänner till familjen, det blir najs!:)

Igår började jag och mamma möblera om på mitt rum. Vi kom väldigt långt och ska bara in med en soffa idag sen är vi klara. Sen är det även massa små grejer, jag vill tillexempel ha ljuslyktor man kan hänga upp i krokar i taket och lite mer saker. Så vi ska förhoppningsvis åkain på några loppisar idag!:)

Dock slutade dagen igår med att jagoch mamma blev osams och hon var stel mot mig hela kvällen och nu på morgonen har hon knappt pratat med mig... Hon blir alltid såhär, antingen låtsas hon som inget har hänt eller så pratar hon inte med mig. KUL vekligen... 

Igår kväll/natt var magen jättejobbig och jag var tvungen att springa på toa hur många gånger som helst och det gjorde verkligen jätteont! Kunde inte sova så somnade vid 3 nångång... Jagvet int om medicinen hjälper så mycket längre? Har inte märkt någon stor skillnad mot att inte ta den och att ta den på några månader... Måste prata med mamma omdet, när hon är på bättre humör och faktiskt pratar med mig självmant. 

Så otroligt trött! Magen bestämde sig för att vara jobbig och göra ont inatt. Ite lite ont, utan sådär JÄTTEONT!

Det känns bättre nu och jag kunde äta frukost utan att få ont nu imorse så det verkar som att det blir en bra dag!!:)

Måste ladda över bilder från telefonen till datorn. Har massa bilder sedan jag såg Måns Zelmerlöw, Zara Larsson och JTR! Även massa bilder sen semestern i Falun och Orsa med familjen. Även massa andra random bilder! 

Har egentligen inget att skriva om, jag tomskriver mest...

Har äntligen vågat ta i klarinetten igen. Efter att jag var på en resa med orkestern jag splear i där nästan alla blev magsjuka har det varit svårt. Har varit rädd att jag ska bli sjuk, för så fungerar min rädsla för bakterier och magsjuka. Om jag vet att någon som har tagit i tillexempel min klarinett har blivit sjuk, låter jag bli att ta i den. Jobbigt i längden? Ja. Men tillslut börjar mitt huvud fungera normalt igen och jag kommer på att det inte är så farligt. Jag vet hela tiden att det inte är något farligt, men dendär spärren i huvudet sätter stopp. Om jag fortfarande hade varit lika rädd som jag var 2013 hade jag kastat klarinetten. Bara för att ge er en liten hint om hur dåligt det egentligen var och hur mycket bättre det har blivit nu. Klarinetten är det jag flyr till när magen är jobbig eller om någonting känns fel. Då spelar jag och sen känns det bra. För då har jag haft något annat att tänka på en stund. När jag spelar glömmer jag bort att magen gör ont. Man kan säga som att det är en av mina mediciner;)

Jag älskar att spela och många säger att jag är duktig och jag får ofta beröm. Jag har ALLTID tagit lektioner med en av mina bästa vänner, enda sedan åk2 har vi spelat tillsammans, nu ska vi börja 9an. Sju år. Vi har spelat tillsammans i sju år. Det är lång tid. Men, vi har pratat om det kanske är bäst att vi slutar ta lektioner när vi börjar gymnasiet, alltså om ett år. Eftersom vi inte kommer gå samma linje, vilket ger oss olika sluttider och då blir det klurigt att pussla ihop. 

Dethär inlägget var inte IBS relaterat. Men, idag har det varit en bra dag, hittills. Så det fanns inget att skriva. Så jag kommer även skriva om min vardag och vad som händer. För det känns om att det kan bli tjatigt annars. Idag har magen varit bra, idag var den dålig. Ni fattar. 

Det regnar. Mycket. Vill ha sol och värme så jag kan vara ute och röra på mig, inte bara sitta inne som en och annan degklump.

Igår var en sämre dag. Magen krånglade och jag hade jätteont. Fick springa på toa och där blev jag kvar. Hela denhär veckan har magen egentligen varit kaos. Tror att det kan bero på att det har varit mycket födelsedagar, fika och vi har även varit på semester, vilket har rubbat mina matrutiner.

Ett av mina största problem är att min mamma inte tar min IBS på allvar. Hon vet att jag får ont nästan varje dag, att jag kommer få leva med dethär resten av mitt liv. Endå säger hon att jag bara inbillar mig, att det egentligen inte är något fel på min mage? Hon blir arg när jag säger att magen krånglar, att jag har ont. Vilket resulterar i att jag blir arg för att hon inte tar mig på allvar. Vet inte hur länge jag kommer orka med det.

Hej. Jag, en tjej på 15 år från Norrland har bestämt att starta denhär bloggen för att berätta om mig själv och om hur livet och framförallt vardagen med IBS ser ut. 

För två år sedan fick jag diagnosen IBS, irritable bowel syndrome. IBS är en funktionell mag-tarmsjukdom som 15-20% av Sveriges befolking har och det är vanligare att kvinnor får diagnosen. Om man är stressad eller har många bollar i luften, som jag ofta har, förvärras symtomen. Men alla personer med IBS har inte samma symtom. Någon blir gasig, någon får ont, nåfra kan inte äta laktos, vissa kan äta laktos, listan kan göras lång. Man kan alltså säga att min IBS är "unik".

Allt började somsagt för två år sedan då jag var inne i en väldigt jobbig period i mitt liv som jag helst av allt vill glömma... Jag var rädd för bakterier. Det kanske låter fånigt, men detta är en av faktorerna som JAG tror utlöste min IBS. Dock har jag enda sedan jag var liten, klagat på att magen "bubblade" och att jag hade ont. Men allt blev somsagt värre 2013. Jag fick ont så fort jag hade ätit något, gjorde att jag tappade matlusten och gick ner ungefär 15-20 kilo. Klart att jag åt, men definitivt inte tillräckligt. Jag fick rusa på toa, hade så ont att jag inte kunde stå. Grät varje dag. Först tog inte mamma mig på allvar, hon trodde bara att det var nån fånig tonårsgrej eftersom jag nyss hade fyllt 13. Men när saker och ting blev värre, när jag inte vågade ta i grejer eller sitta i vår soffa pga att jag var så rädd för bakterier tog hon mig till BUP. Där fick jag hjälp att komma över bakterierna, till viss del, men rädslan kommer alltid finnas kvar. BUP hänvisade till att jag skulle få träffa en läkare, eftersom magbesvären fick mig att få ont i magen och känna mig illamående blev jag rädd för att få magsjuka, vilket jag är livrädd för. Gjorde det bara bakterierädslan värre. Jag fick träffa säkert 10 läkare innan jag träffade den som ställde diagnosen IBS. Nu har jag levt två år med IBS. Dagarna är som en bergochdalbana vissa är bra, vissa är så dåliga att det ända jag vill göra är att ligga kvar i sängen. Men jag kämpar och jag vet att jag inte är ensam om att ha denhär diagnosen. Jag har fått tillbaka matlusten, äter mediciner, har inte varit hos BUP sedan februari 2014, gått upp i vikt, skaffat matvanor, vunnit över bakterierna, ångesten och OCD. Just nu flyter det på bra, men det kan ändras redan imorgon.